DJUR & NATUR
Foto: Thomas Carlssson, Vånö Skärgårdsliv AB
Naturen i Nämdöskärgården
Stockholms skärgård, där Nämdöskärgården ingår, utgörs av en övärld som sträcker sig från Norrtälje kommun i norr till Nynäshamn i söder. Den omfattar ungefär 24 000 öar längs en sträcka av 150 kilometer med en sammanlagd yta av ca 1700 kvadratkilometer, inklusive hav och land. Nämdö ligger i det som kallas Mellanskärgården, öster om den stora Nämdöfjärden. Nämdöskärgården kan grovt delas in i tre olika naturtyper: kärnön Nämdö med intilliggande bebodda öar, en nordsydlig rad av öar närmast öster därom kallad Skoboraden och den yttersta raden av öar som är i direkt kontakt med det öppna havet. Nämdöskärgården omfattar de naturtyper som är karaktäristiska framför allt för det yttre havsbandet i Stockholms skärgård.
Foto: Thomas Carlssson, Vånö Skärgårdsliv AB
På grund av en mosaik av naturtyper med mycket omväxlande mikroklimat både över och under ytan är den biologiska mångfalden stor med mycket stora naturvärden. Dessa skyddsvärda områden har i stor utsträckning utvecklats i samspel mellan människa och natur. För att upprätthålla biodiversiteten i dessa månghundraåriga kulturlandskap krävs fortsatta mänskliga insatser både för bevarande och återskapande av försvunna kulturvärden.
Dovhjort & vildsvin
Den dominerande naturtypen på kärnön Nämdö är barrblandskog. Det har funnits sågverk på ön, men idag bedrivs inget aktivt skogsbruk. Förr hamlades en del lövträd för vinterfoder. Resultatet är en av det moderna skogsbruket relativt opåverkad skog med lång kontinuitet och en artrik kryptogam flora. Där finns många gamla träd som passar hålbyggande fåglar, som hackspettar och ugglor. Berguven är en sällsynt gäst, som verkar ha förekommit länge i landskapet eftersom det finns en brant klippö, sydväst om Nämdö, som heter Uvön. Det finns också rikligt med markvegetation att gömma sig i, till exempel för orre och andra fåglar som häckar på marken. Det dominerande större däggdjuret på Nämdö är dovhjort, med en stam som uppgår till mer än tvåhundra djur. Hjortarna introducerades först som jaktvilt i början av 1900-talet. Hjortpopulationen är så stor att den påverkar växtligheten genom intensiv betning och håller andra, konkurrerande arter som älg och rådjur nästan helt borta från huvudön.
Foto: Nämdöskärgården.se
Vildsvin förekommer, liksom räv och grävling. Hare och igelkott är sällsynta, eventuellt helt borta från Nämdöskärgården. De närliggande skogbeklädda öarna har stora rådjursstammar som påverkar växtligheten. Den kalkåder som sträcker sig från Mörtö i söder över Nämdö till Runmarö i norr har gett förutsättningar för en unik flora med många kalkälskande växter, däribland flera sällsynta orkidéer som guckusko. Även flera insektsarter som endast förekommer i kalkrika områden, ofta kopplat till värdväxter som gynnas i kalkrik mark, finns i detta område, som apollofjäril och fetörtsblåvinge. Öster om Nämdö ligger flertalet av de öar och skär som ingår i Nämdöskärgården som två splittrade band i nord-sydlig riktning. Skoboraden, mitt i Nämdöskärgården, består av ett dussintal delvis bebodda öar åtskilda av smala sund. De är huvudsakligen skogbeklädda, med något mindre variation av trädslag än på huvudön. I mera klipprik terräng finns riktigt med enar. Öarna har ett rikt fågelliv. Havsörn förekommer numera året om med flera häckande par, efter att ha varit i det närmaste utdöd på 1960-talet.
Foto: Thomas Carlssson, Vånö Skärgårdsliv AB
Det yttersta havsbandet, som vetter mot det öppna havet, består av mindre öar, ofta nästan helt kala hällar. Dessa kobbar och skär har ingen eller mycket liten buskvegetation. Här finns en fantastisk mosaik av örter som gynnas av fågelträck i skrevor, svackor och dälder. Berghällarna är slätslipade från istiden och täcks av olika lavar. Flera skrevor bildar hällkar med varierande ekosystem beroende på hur nära havet de är och hur ofta det blir en tillförsel av havsvatten respektive regnvatten. Flera typer av kräftdjur, groddjur och insekter lever i hällkaren. I hundratals år har flera av dessa öar i ytterskärgården brukats av gårdar och skärgårdshemman och tjänat som betesmark. I samspel med den näringsfattiga marken har det bidragit till en örtrik flora med bland annat orkidéer. På grund av att de mindre jordbruken har lagts ner har många av öarna växt igen, ofta med lågväxande ensnår i de grunda skrevorna. Arbete pågår på vissa öar att återställa dessa karga örtängar med hjälp av betande djur som håller landskapet öppet.
Rikt fågelliv
Artrikedomen av fågel är stor i hela Nämdöskärgården. Karakteristiskt är skogs- och kulturmarkslevande tättingar på mellanskärgårdens öar och måsfåglar vid vattnet. De större öarna har också insjöar med typiska skogssjöarter som lom. I den yttre skärgården finns många arter av vadare och havslevande fågel som drillsnäppa, strandskata, alfågel, svärta och svarthakedopping. Ejder som förr var en karaktärsfågel för hela skärgården har minskat drastiskt och det finns olika teorier till detta, bland annat predation av mink eller havsörn, tiaminbrist och brist på föda då blåmusselbäddarna som är ejderns huvudsakliga föda har minskat i utbredning. I hela Nämdöskärgården finns mink, en invasiv art som jagas för att skydda häckande fåglar. Gråsälen är också synlig i hela Nämdöskärgården, från några klipphällar i Nämdöfjärden till skären i det yttersta havsbandet.
Sjöar & färskvatten
På Nämdö finns två sjöar, Storträsket och Västerbyträsket. Storträsket är beläget i hög, stenig terräng sjutton meter över havsytan på öns norra del. Sjön är omgiven av blandskog med många äldre träd lämpade för rovfågelsbon. Ormvråk, bivråk, fiskgjuse, duvhök och havsörn förekommer i landskapet, häckande eller på flytt. I sjön häckar tidvis storlom, svan och andfåglar. Där finns gädda, abborre och kräftor. Spår efter bäver har setts under 2020-talet. Västerbyträsket är lågt beläget på den södra delen av ön, intill ett öppet jordbruks-landskap. Sjön omges av al och buskar. I sjön finns gädda och abborre, kräftor samt en bäverstam. Det finns även en liten sjö på den kalkrika ön Mörtö, med ett reglerat kräftfiske. Tillgången på färskvatten är sämre på flertalet mindre öar. Förekomsten av vatten bidrog sannolikt till att Nämdö tidigt koloniserades av människor. I modern tid har ett stort antal brunnar grävts för att säkra tillgången till dricksvatten. Flertalet brunnar på Nämdös södra och östra sida har med tiden drabbats av saltvatten-inträngning och på det sättet blivit mindre användbara. Även om vattentillgången bedöms vara tillräcklig för öns nuvarande befolkning finns långt gångna planer på avsaltnings-anläggningar för att säkra en långsiktigt hållbar tillgång till dricksvatten.
Foto: Nämdöskärgården.se
Människan har dessutom påverkat vattentillgången på Nämdö genom en omfattande utdikning av våtmarker under de perioder då marken brukades över hela ön. Idag pågår projekt med återställning av våtmarker för att bidra till att stärka artrikedomen på ön och säkra lekplatser för s k pelagisk gädda, som anpassat sig till Östersjöns brackvatten, men är beroende av att leka i sötvatten, t ex på en betad strandäng eller i en avsnörd vik, så kallad mar.
Havet
Havet mellan öarna i Nämdöskärgården är relativt grunt, sällan djupare än trettio meter. I Nämdöfjärden mellan Nämdö och Ingarö finns det finns hålor på 70–80 meters djup och i de östliga delarna av den planerade marina nationalparken kring 60 meter. Nämdöskärgården är i det avseendet representativ för Östersjön som ett grunt innanhav. Vattenkvalitén är förhållandevis god, liksom siktdjupet, men havet i Nämdöskärgården är utsatt för samma långvariga problem med övergödning och påverkan av giftiga kemiska ämnen som hela Östersjön. Undervattensmiljöerna i skärgården är unika då det finns många hårdbottnar. En klippig botten är särskilt attraktiv för blåmusslor och blåstång, arter som tillsammans kan skapa hela undervattensrev. Musslor fungerar som vattenrenande filter, men är också viktiga som föda för stora fiskar, utter och fåglar, särskilt ejder. Undervattensreven fungerar dessutom som yngelkammare för många fiskarter och som viktiga livsmiljöer för många ryggradslösa djur som kräftdjur, havsborstmaskar och snäckor.
Foto: Nämdöskärgården.se
Mellan hårdbottnarna finns områden med mjuka och blandade sediment där många vattenlevande kärlväxter trivs. Förutom skillnaden mellan substraten hårda och mjuka bottnar ändrar livsmiljöerna karaktär beroende på hur skyddade de är från vind, vågor, strömmar och is. Skyddade bottnar i grunda vikar har en helt annan flora och fauna jämfört med de mer exponerade delarna. Också under vattnet erbjuder skärgården en stor artdiversitet tack vare denna undervattensmosaik.
Bräckt vatten
Definitionen på bräckt vatten, eller brackvatten, är att det har en salthalt lägre än 3% men mer än 0,2 %. Brackvatten är en unik förutsättning för hur ekosystemet fungerar i Östersjön. I denna bräckta miljö möts rena sötvattensarter med saltvattensarter, exempelvis äter gäddan strömming och torsken äter abborre. Födoväven är komplex då utsjöfisk som strömming går in i skärgårdarna och leker i de vikar där kustfisk lever och blir föda för kustlevande djur som gädda, skarv och säl. Gäddyngel blir föda åt mindre fisk som storspigg, medan vuxna rovfiskar äter dessa mindre lokala fiskarter. Östersjön har inte varit ett brackvattenhav i mer än 6000 år, varför livsbetingelserna för de arter som lever i denna miljö är mycket sköra. De lever ofta på gränsen till sina utbredningsområden, där bara små variationer kan leda till födobrist eller infertilitet. I Nämdöskärgården har man under de senaste decennierna kunnat iaktta en märkbar minskning av tillgången på torsk och flundra (havslevande arter) och samtidigt en tillbakagång för abborre och gädda (sötvattensarter). Med tanke på den utvecklingen är det av vikt att viktiga flader och vikar i området Skoboraden skyddas, eftersom de har stor betydelse som refuger för gädda och abborre.
Rovfiskebeståndet minskar
Parallellt med minskningen av stora rovfiskar syns en märkbar ökning av arten storspigg. Dessa förändringar kan ha att göra med att de syrefria bottenområdena vuxit, säsongvis eller permanent. Den ekologiska balansen i skärgården har också påverkats under slutet av 1900- talet och början av 2000-talet i och med återkomsten av gråsäl och en ökad förekomst av skarv. Deras inverkan på fiskbestånden som helhet är omstridd, men olika åtgärder har vidtagits för att åtminstone hejda ökningen av bestånden. Parallellt pågår en animerad diskussion om det storskaliga trålfisket i havet utanför Stockholms skärgård, som enligt en bred expertis har lett till en drastisk minskning av lekande strömming. Hydroakustiska studier har visat att Nämdö skärgård har relativt hög förekomst av strömmingslarver, vilket tyder på att området är viktigt för strömmingens reproduktion.